Som så mycket (i mitt liv) börjar det även här med kaffe, likt dagen, en bra idé, ett möte, en produktiv stund, en stund för avkoppling, en stunds njutning, den där korta flyktiga pausen mellan två intensiva saker, den stunden med levande ljus, stunden med ungen, en vän eller stunden med henne… alla börjar de med kaffe…
Jag har gjort en stor och lång kafferesa, där jag i vanlig ordning har skaffat massa prylar (måste ju ha allt och hela kittet – eller?) och kommit full circle tillbaka till enkelhet och närvaro.
- Bryggkaffe är enkelt, men det ger mig ingen närvaro, det ger mer snabb slentrian-tillfredsställelse och lämpar sig inte riktigt för annan plats än hemmet (eller på jobbet eller utestället som serverar bryggkaffe).
- Espresso (hemma) är mycket jobb, fint (och svårt) hantverk och kräver mycket närvaro och engagemang… …till väldigt liten belöning och njutning plus att det ”behövs” massa grejer runt om kring…
- Mala bönor är trevligt och ger definitivt något extra till kaffet, men det går för mig också bra med färdigmalt. (Förstår om vissa i kaffekyrkan tycker att jag svär nu, men det är okej! 😉 ) Just att mala kaffe känner jag blev en allt för stor vetenskap för mig och krävde allt för mycket komplexa grejer som jag inte riktigt kände att jag behärskade, och som dessutom inte gjorde kaffet ”supermycket” godare – så jag nöjer mig med två sätt att mala bönor själv. Men mer om det längre ner. Jag delar in kaffeupplevelsen i tre olika kategorier:
- Vardagskaffe – dricks typiskt måndag – fredag.
- Helgkaffe – dricks typiskt lördag – söndag + speciella dagar.
- Finkaffe – något extra gott kaffe, kanske smaksatt, kanske färskmalet, eller något annat som gör det extra lyxig.
- Mokabryggare ger för mig ett allt för ojämnt resultat men kan definitivt bli riktigt gott. Men också riktigt ogott. Det är säkert så att det går (även för mig) att bemästra, men ungefär som med espressomaskin hemma, känns inte riktigt värt det. Speciellt inte när jag landat i två metoder som tickar in på nice kaffeupplevelse med god smak – varje gång – som jag kan göra var som helst och som inte kräver massa prylar och pinaler och som jag kan göra utan större miljöpåverkan och dessutom kräver min närvaro och uppmärksamhet, men inte i högre grad än att det fortfarande är rimligt och värt att göra även för (den ibland trötta och sömndruckna) morgonkoppen.
Med de komponenterna i min kafferesa, var är jag nu då? Och varför har jag landat här?
Min önskan är ju att kunna göra gott kaffe var som helst, när som helst, med enkla medel. Så här ser det ut för mig just nu:
- Koka vatten – kan göras på spis i gryta eller kanna (har en fantastisk ”V60-kanna” med lång pip som möjliggör långsam utrinning av vatten – med en bonus av en inbyggd termometer i locket – så att jag kan komma upp i (eller nära) de åtråvärda 96°C som enligt många källor ska ge bäst kaffesmak – helt ärligt, vet inte om det spelar så stor roll, men jag försöker hålla mig till det), via vattenkokare eller koka utomhus eller i anslutning till bilboende med gas och/eller stormkök. (Alla andra metoder än just min ”V60-kanna” ger troligen inte några 96° men ger ändå i mitt tycke gott kaffe.)
- Använda vattnet till två saker:
- Förvärma koppen
- Hälla över kaffebönor som antingen är i:
Kaffebönorna kan, som jag nämnt tidigare, antingen vara förmalda, eller något jag maler själv. Om jag maler själv finns det två avgörande faktorer. Mängden och om det finns tillgång till el. Finns ingen el är det bara ett alternativt. Handkvarn som vevas runt. Det gör jag alltid om jag ska mala 1-3 mått, men är det 4 eller fler och jag har tillgång till el kör jag en enkel elmojäng med roterande ”knivar” i botten. Har provat mer fancy (och dyrare) kaffekvarnar, men tycker inte riktigt att det är motiverat. Jag känner ingen direkt skillnad i smaken eller får en bättre kaffeupplevelse om jag har en ”finare” kaffekvarn. Så för mig blir det mer en fråga om plats, inköpspris och good-enough-funktion.
Båda bryggningssätten kräver (lagom mycket) närvaro och är en för mig rimlig nivå med bryggningshantverk som liksom ”inte går att misslyckas med”. Det blir gott kaffe varje gång. En annan sak som båda bryggsätten har gemensamt är att om jag brygger en större mängd än en kopp, så kallnar de fort. Så min lösning på det är en liten termos som jag häller över kaffet i.
I V60 bryggaren har jag ett linnefilter som jag sköljer av och återanvänder så att jag slipper ha engångsfilter i papper (som jag dessutom tycker ger en liten bismak).
Kaffesumpen från båda bryggmetoderna kan med fördel komposteras eller sköljas ner i vasken (för avloppskrokodilerna ska väl också få njuta lite av kaffe – eller?).
^..^